Klicka på bilden så länkas du vidare.

Dagens produktion består av dessa två klänningar. Tokig i att sy klänningar just nu :-)

Jag läste för ett tag sen en mycket bra bok om att driva e-handel. Trots att det handlade om just olika tips för att få igång sin webbutik, ifrågasatte författaren också varför man startar en egen webbutik när det redan finns så många andra säljmöjligheter på internet. Det är otroligt mycket jobb med en webbutik och framför allt ska man marknadsföra den. Och att marknadsföra är en komplicerad vetenskap! ;-) För det kostar och vad ska man satsa på? Hur får man bäst återkoppling?
Jag har själv i dagarna lagt upp en butik hos Adorna. Den hittar du här.
Är du själv kreatör ska du absolut lägga upp en egen butik där. De som driver sidan är ett ambitiöst gäng som hela tiden förbättrar och har stort fokus på kundvänlighet. Ta en kik hos Adorna!

Full av ny energi och sprudlande tillförsikt är detta vad jag just nu brinner för att sy. Det finns inget så helande som skapandet!

Den 16 december 2011 var lite av en ”dödens dag” för mig. Nog överdriver jag, för då kändes det inte så, då handlade det om överlevnad. Den 16 december 2011 avregistrerades Apelsin Gredelin som företag.

Anledningen var inte att företagets siffror var på minus, bara inte tillräckligt på plus efter separationen i oktober. Att som ensamstående driva ett företag som enda inkomst när företaget mest är en underbar hobby går bara inte. Problemen med det grundar sig egentligen inte på själva företaget som sådant, utan bara att företagande jämte A-kassa eller annan form av ekonomiskt bistånd inte går i lås som systemen ser ut.

 

Jag var i ett desperat läge. Räknade och trodde att det faktiskt skulle gå att köra på och dra in de pengar jag behövde. Men då kalkylerade jag inte med sjuka barn och egen sjukdom som avlöstes under ”influensamånaderna”. Vad det hela genererade var alltså inte en skälig månadspeng att ta ut, utan helt enkelt bara att jag brände ut mig fullständigt. Något jag totalt vägrade att befatta mig med. Jag fick hjälp att avregistrera företaget, men utöver det vägrade jag naivt och envist att be om hjälp. Min envishet och mitt driv brukar vara min styrka, nu stjälpte det mig istället helt. Därför att jag blundade. Därför att jag inte insåg att jag led av hjärnstress och depression (vilket förvisso är ett gott tecken på just detta; att man inte inser...)

 

När företaget var avregistrerat kunde jag söka socialbidrag. Även här var mitt mentala motstånd så stort, min ork totalt slut; jag kunde inte TÄNKA. Jag trodde att jag gjorde det, men efterhand jag pratade med människor i min närhet som känner mig väl, förstod jag allt mer att jag var rejält under isen.

Ekonomiskt var det katastrof. Jag levde på barnbidraget för tre barn samt de ynka kronor jag kunde dra in från dag till dag. En oerhört stressande och låst situation! Jag kunde helt enkelt inte bena upp det.

Min enda tanke under årets första början har varit att rädda mig sjäv och min familj. Vilket har satt mig i en sits där jag tvingats att svika de kreatörer som sålt via Apelsin Gredelin. Jag fick helt enkelt välja om jag ville få mat på bordet till barnen eller skicka tillbaka alster till leverantörerna. Inget svårt val egentligen. Men svårt att förklara. Svårt att erkänna. Så mycket lättare att sticka huvudet i sanden och förutsätta att ”nästa vecka när det kommit pengar från soc löser jag allt”.

 

När vi nu gått in i april månad har min ansökan hos soc fortfarande inte behandlats då jag i flera omgångar fått skicka in nya bilagor. När jag i tron att jag skickat in allt fick jag istället avslag för att jag inte skickat in allt i tid. Det var så rörigt allt, så det liknar inget alls. Min stolthet satte där stopp för all vidare kontakt med nämnden för ekonomiskt bistånd. Jag satte mig återigen vid symaskinerna och tänkte att detta fixar jag själv! Jag ska visa dem, jag ska visa dem, jag ska visa dem!

 

En hel del personer tycker att jag lurat dem. Och det är fullt förståeligt. Jag har bara inte haft något val och inte ”lurats” för att jag är en ond person. Jag jobbar varje dag med att slutföra mina åtaganden gentemot leverantörerna; skickar åter deras produkter efter hand så snart det finns några extra kronor i kassan.

Ingen önskar väl mer än jag att det var slutfört! Att ha saker hängande över sig är verkligen ingen angenäm känsla.

 

Jag misslyckades. Att bara skriva det gör att jag mår fysiskt illa.

Jag misslyckades.

Men jag är en sådan person som alltid reser mig.

Nu har jag börjat sy och skapa för fulla muggar jämte den timanställning jag har.

När jag då återigen syns med mina alster får jag snabbt mail med hot om att jag ska smutskastas etc. Jag har svårt att förstå den sortens logik och det är därför jag ville skriva detta inlägg. För vad vinner personen i fråga på det?

Att jag i mångas ögon levererar en ren snyfthistoria inser jag. Men det är min verklighet det här. Själv snyftar jag inte längre. Jag känner mig stark och full av tillförsikt.

Jag bad personen att istället lägga energin på att göra något bra för nån annan. För det är så jag ser det. Det finns människor från oväntat håll som hjälpt mig massor. Och jag tänker, att kanske fanns det någon de skulle kunna ösa sin avsky över, men de valde istället att lägga energin på hjälp till någon annan – ovärderlig hjälp för mig.

Då tror jag. På mig och på hela världen. Och jag hoppas att jag själv en dag får kliva in så för någon annan.

 

Jag vet detta:

Många kommer att tycka att detta är en snyfthistoria.

Många kommer att tycka att jag oproffsigt delar med mig av allt för privata saker.

 

För mig handlar det om en närvaro i livets skeenden som jag (med undantag för några tuffa månader) brukar vara bra på att ha. Så mycket, som i perioder tillhör våra liv, ska vi helst inte dela med andra. Men det händer ju för oss alla nån gång i livet; att vi når bottens botten och sen tar oss upp igen.

 

Så ser livet ut.

Och för mig är det viktigt att jag i hjärtat vet att jag, oavsett vad det har gällt, aldrig nånsin med avsikt har velat göra någon annan illa på ett eller annat sätt.

Hej Apelsin Gredelinvänner!
Det var ett bra tag sen jag förärade er med ett inlägg i bloggen.
Och det är säkert så också att några av er har ouppklarade affärer med mig. Jag tänker främst på uteblivna mailsvar från mitt håll.
Jag har haft en väldigt tuff period vad gäller det privata, men nu börjar det mesta så sakta falla på plats.
Apelsin Gredelin och jag kommer tillbaka med full kraft och jag ber dig som väntar på agerande från min sida på ett eller annat sätt att kontakta mig igen via mail så ska allt snart vara i sin fulla ordning igen.

Varm kram, Annika

annika@apelsingredelin.se

Eller presample om man nu känner att man vill slänga sig med internationella termer.

Jag sydde i dagarna en jeansklänning med inslag av randigt tyg i bomullsväv som jag inte blev nöjd med. Själva idéen och det jag kan se bakom misstagen är hur snyggt som helst. Men klänningen har alltså en hel del slarvfel och andra misstag. Sydd på vanlig maskin med en massa fula sömmar på avigsidan (även om den är fodrad halvvägs), dekorsömmar som stuckit iväg m m. När jag nästan var färdig var det redan klart att den inte skulle ut till försäljning. Jag sydde på Apelsin Gredelin-logon, så nog sjutton blev den också ful.
Jag gjorde den i dotterns storlek eftersom jag nog tänkte att det bara var en test och "medvetet" sydde slarvigt.
"Jag har sytt en klänning till dig", meddelade jag tvååringen.
"Oooooh", sa hon och fick stora ögon. Imponerade ögon, som jag tolkade det.
"Tycker du om den?" frågade jag.
"Näääää!", följt av kraftigt skakande på huvudet och rent äcklad min.

Och med det sagt står det alldeles klart att ungen inte för sitt liv tänker ta den på sig. Dessutom tror jag att den är lite för stor. Storlek 86 enligt mönstret jag utgått ifrån, men storlek 92 enligt mig.

Nåväl. Så slog det mig att det vore ju kul att kunna ge bort den till någon. Jag behöver veta hur t ex tryckknapparna beter sig. När jag kommit så långt var klänningen redan dömd, så jag slog bara i tryckknappar. Dumt nog, för på hängslena är det bara två lager vävt bomullstyg de sitter i. Frågan är om de drar sönder tyget när barnet sitter, springer, leker? DET vill jag veta.
Samt lite annat gällande modellen.
Så nu ligger ett anrop på Facebook. Vem vill prova (och självklart behålla klänningen) mot lite information till mig. Information om klänningen alltså, vi pratar inte om undre världen och maffia ;-)
Skickar klänningen på måndag till en slumpvist utvald av de som kommenterat.

Känns kul att den får chansen att inte bara bli liggande.

Och pris? Nu har ni chansen! Vad skulle du ge för en sådan här förutsatt att den var välarbetade på alla sätt och vis.


Framsida



Baksida




Detalj från dekorsömnad, grov sicksack.

Lägger då och då upp auktioner på Facebook.
Just nu kan du fynda denna ursöta dockfilt. Klicka här så kommer du till auktionen.



Fler Apelsin Gredelin-auktioner finns på Tradera.

Idag har tvååriga dottern ätit en liten blomma gjord av rörpärlor.
Det blir spännande blöjbyten några dagar framåt. När kommer vinsten måntro?

Igår när det var en regnig söndag tog vi till lite enkelt pyssel. Minidrakar. Alltså sådana som man flyger med från marken, fast i miniformat och inte flygdugliga.

Formen är lätt att bara klippa ut i lite kraftigare papper än vanligt skrivpapper. Blomsterpinnar eller grillspettspinnar får bli "ramen". Vi klistrade på ögon på våra, men man kan så klart dekorera dem precis hur man vill. Så gjorde vi hål med en vanlig hålslagare för papper och hängde i garn. Finare blir det med presentband (vi hade inget hemma) eller något annat dekorband.

Bilder kommer på de helt färdiga uppsatta på fönstren, här hade limmet ännu inte torkat.



2-åringen frilansade, projektet tog hårt på ögonlagret:


7-åringen gick också sin egen väg och gjorde en fågel (han har vid ett tidigare tillfälle redan gjort en drake):

Så här blev dukarna jag sockerstärkte.

Godisar på Apelsin Gredelin-vis! :-)

Blanda en del vatten och två delar strösocker. Bada mormors gamla virkade duk (finns från andra mormödrar på loppis om man nu inte har skåpen fulla av virkade dukar) i sockerlösningen. Sen lägger man upp den på en form man tycker passar. Här får den torka. På sommaren i solen går det på en dag, annars kan den behöva stå några dagar. När den är nästan torr kan det behövas hälla på ytterligare sockerstärkning.

Här har jag själv virkat den lilla till ljuslyktan, de andra är upphittade i gömmorna här hemma. Ljuslyktan fick som synes lite för mycket socker. Då hällde jag över bara rent vatten så att det rann av lite av överflödssockret, sen fick den börja torka på nytt.

Bilder på slutresultaten lovas.

Jag försöker ha som ambition att färdigställa ett alster om dagen, men det går väl inte alltid så bra. Även om jag får säga att det faktiskt går GANSKA bra :-). Det kan ju vara stort och smått.
Gårdagens projekt var denna klänning som var riktigt rolig att sy. Det är så jag vill att skapandet ska vara - helt utan mall och regler.
Den finns inte i ute till försäljning än, så är du intresserad får du gärna knipa den! Den är i storlek 98/104, men jag tror att den är stor, mer 104-110. Mönstret som jag utgått ifrån är 98/104, men jag har ändrat i det och den känns stor. 350 kronor kostar den.

Kolla in veckans smycke hos Karma. Coolt! Och till 25% rabatt. Klick på bilden så länkas du dit.